MIT har beslutat att bli (nästan) uteslutande open access

Kommentera

Kommentar av Malin Sandström den 24 Mars 2009 kl. 14.13

"Det borde gå att ha en pool av peers som skall göra ett visst antal reviews om året och så får lärosätena helt enkelt se det som en investering. Att man avsätter tid för den typen av tjänstgöring."
I och med att många av de seniora forskarna verkar ha så många reviewuppdrag de hinner med per år är det lite det som händer, redan, fastän löst och inofficiellt. (men med tanke på att det kan variera extremt i tidsåtgång är nog ett visst antal timmar bättre än ett visst antal uppdrag.)

Universiteten är vad jag vet inte särskilt inblandade - oftast kontaktar den ansvariga redaktören lämpliga reviewers direkt. Därmed blir reviewandet nåt slags halvinofficiellt arbete som man förväntas göra men utan att det inverkar menligt på ens övriga uppgifter. (Och ett relationsbygge mellan redaktör och reviewers)

Kommentar av Erik Sellström den 24 Mars 2009 kl. 13.55

Det känns ändå som att man skulle kunna hitta modeller för att hantera det här. 30 000 pix per gång är naturligtvis mycket pengar. Jag är i ärlighetens namn oinsatt i hur det fungerar.

Det borde gå att ha en pool av peers som skall göra ett visst antal reviews om året och så får lärosätena helt enkelt se det som en investering. Att man avsätter tid för den typen av tjänstgöring.

Tillit kommer lättare om man skapar relationer. Och det kan som sagt ta tid. :)

Kommentar av Malin Sandström den 24 Mars 2009 kl. 13.47

En entreprenöriell variant är ju PLoS ONE, som kör en lite annorlunda process. Och där kostar publicering "bara" $1200 dollar.

Men att bygga acceptans för ett system som inte bygger på peer-review i dess nuvarande form lär ta tid. Det är ytterst en tillits-fråga, särskilt för omedelbart livsviktiga saker som medicin, och tillit är svårt att snabba på.

Kommentar av Erik Sellström den 24 Mars 2009 kl. 13.44

Det är här vi skulle ha lite entreprenöriella tankar. :) Outside the box...

Kommentar av Malin Sandström den 24 Mars 2009 kl. 13.39

jag tror det stora konkreta problemet är pengar, åtminstone i enskilda fall. Exempel: jag hade kunnat publicera min senaste artikel open access om jag betalade 30000 SEK. Den sortens pengar finns sällan att lägga på doktorander, om nu inte det finns open-access-pengar (eller -krav) inbakade i själva forskningsanslagen. Den sortens pengar finns sällan över huvud taget, förutom i forskargrupper med gott om pengar. Det är billigare för den enskilda forskaren att betala med sin copyright, men det handlar ju egentligen om en kostnad som flyttas över på de som inte får tillgång.

Kommentar av Erik Sellström den 24 Mars 2009 kl. 13.31

Jag säger "Yay!". Ett viktigt steg att bli delaktig och kanske vara med och leda konversationen. Jag tror att forskning i sin kärna tjänar på att vara fri. Att idén om att dela med sig på webben passar som hand i handske. Samtidigt finns det en hel del praktiskt och kulturellt som måste redas ut. Jag tror nämligen inte att så många forskare skulle hålla med mig. Rädslan att bli kopierad, att inte få cred, att tappa i anseende o s v.

Vi bollade idén, Malin, om att ha en bloggmotor för forskning för ett tag sen. Förvisso var det inte så allvarligt menat. Men om akademin knyter sig när allt blir öppnare och friare riskerar den att framstå ungefär lika sympatisk som musikindustrin.