av akademisk betydelse?

Kommentera

Kommentar av Malin Junestav den 25 Mars 2009 kl. 13.03

Intressant det du skriver! Jag håller helt med. Det finns minst ett problem här i att utbilda "eliter" och å andra sidan "folkbilda". Min erfarenhet är att studenter går in i utbildningar med högst skilda förväntningar och förutsättningar (fast - så kanske det alltsid har varit?).
När man är samhällsvetare, som jag, hamnar man inte sällan i en oönskad politisk -ideologisk korseld som rör själva forskningsfrågan. Jag menar att man bör försöka nå ut med sina resultat utanför universitetens portar - men att också måste få en chans att göra det på forskningens och inte tidningarnas rubriksättarvillkor.
Tack för din kommentar!

Kommentar av Åsa M. Larsson den 25 Mars 2009 kl. 12.57

Jag känner igen mig i hemskt mycket av det du skriver om. Ett problem med humaniora som jag verkar inom är att det ofta polariseras. Antingen ska det vara en sorts själslig upplysning för sin egen skull, eller så ska det ge konkreta resultat som kan mätas i försäljningssiffror eller dylikt.

Jag tycker inte universiteten har rätt att fungera som elfenbenstorn, men alternativet är kanske att fokusera på att ge de som studerar "analytiska verktyg" som går ut på att man kan söka och ta till sig information, sammanställa och förmedla det, och framförallt vara källkritisk. Det är hjälpmedel som kan komma många branscher till godo, utan att vika sig för kravet på att vara yrkesinriktad utbildning. Men då måste också institutionerna få större ekonomisk trygghet att kunna underkänna de som helt enkelt inte når upp till de kraven, istället för att som i nuläget närmast tvingas förhålla sig till en minsta gemensam nämnare så att så många som möjligt blir godkända.

Framförallt måste man värna om högkolors rätt att vara fristående från skräddarsydda politiska beställningsjobb.