Kriswebb

Kommentera

Kommentar av Petter Hellmin den 26 Februari 2010 kl. 14.22

Håller för övrigt med ang. vikten av nyckelpersoner. Vi tänker mycket kring hur vi dels kan lysssna på och dels nå en yngre målgrupp i krissammanhang (som annars är väldigt bra på att spontanorganisera sig själv, har det visat sig). Har pratat en del med Motala kommuns fältarbetare och dom har ju god kontakt med denna målgrupp, samt tillgång till/förfogande över både facebookkonton och msn-profiler som är betrodda av ungdomarna; så de kan snabbt nå ut och lyssna av. Tror nog mer på denna befintliga relation än att upprätta en egen kommunsida på FB, till exempel (alltså för målgruppen ungdomar).

Någon som har mer konkreta erfarenheter?

Kommentar av Petter Hellmin den 26 Februari 2010 kl. 14.17

Är också intresserad av mer strukturerad omvärldsbevakning i desa frågor. Håller på att titta på olika verktyg för detta. Finns ju väldigt många gratistjänster man kan känna lite på för att få en idé om hur man kan lyssna. Men vet inte alltid exakt vilka sociala mediekanaler som går att lyssna av. Facebook, till exempel, kan ju vara ganska stängt. Även om jag nyligen läste någon liten blänkare om att delar av Facebook skall ingå i någon sorts realtidssök.

Med allehanda verktyg går det ju att upprätta kontinuerlig avscanning av vissa ämnesord och dylikt. Så tekniken tror jag inte borde vara några problem att hitta.

Det jag frågar mig är hur man vet vad man ska söka efter. I synnerhet som kommun då krisen inte nödvändigtvis är behäftat med exempelvis en namngiven produkt eller dylikt.

Säg att det börjar talas om (extremt exempel) en skolskjutning i Motala: kommer man då hitta info om detta genom att bevaka enbart "motala". Och hur stort blir informationsöverflödet om man bevakar "skolskjutning" eller dylikt?

Och återigen, vad gör man som myndighet av denna potentiella information? Hur verifierar man den på snabbast möjliga sätt? Och bör kommunen gå in i detta informationsflöde med kommentarer/frågor/förklaringar?

Ja, lite lösryckta tankar kanske, men kände ett behov av att tänka högt. Men det kanske inte ens är relevanta frågeställningar?

Kommentar av Anna Bengtsson den 26 Februari 2010 kl. 13.23

Många intressanta och en del för oss helt nya frågeställningar dök upp under nedan omtalade kriswebbsmöte. En krisorganisation är oerhört resurskrävande. Vi behöver till exempel fundera över hur vi får en tillfredsställande omvärldsbevakning, dvs se till att vi verkligen hinner lyssna till aktiva medborgare som Petter Hellmin säger. Kanske via mediaagenter som även läser av sociala medier. Men allting sker ju så snabbt när det händer något.
Nyckelpersoner i olika sociala nätverk som skolor, språkgrupper osv, bör identifieras som ett komplement till andra kanaler.
Vilken språktäckning kan vi få via Google?

En förmiddag räckte inte långt. Om själva kriswebben finns mycket mer att tillägga för att inte tala om hur de sociala medierna kan användas. Diskussioner och erfarenhetsutbyte måste fortsätta!

Kommentar av Lena Hammarbäck den 18 Februari 2010 kl. 14.49

Hej, intressant att ni skriver om att nyttja andra tillfälliga nätverk. Vi pratade bland annat om det idag på vårt kriswebbsmöte. Thomas Selig nämnde lite tankar på det också. Tror det är något att ta fasta på och utveckla mer.

Kommentar av Petter Hellmin den 18 Februari 2010 kl. 12.02

Går att läsa mer om Virginia Tech av Leysia Palen med kollegor från University of Colorado, Boulder. Finns även bra genomgångar av informationsflöden vid skogsbränderna i Californien 2007. Och mycket annat från andra forskare kring Hurricane Katrina, Tsunamin i Asien, etc, etc.

Kommentar av Petter Hellmin den 18 Februari 2010 kl. 11.58

Håller helt med dig, Erik. Utifrån existerande case och forskning ser man ju att medborgare i många fall är långt före myndigheter när det gäller korrekta lägesbeskrivningar, identifiering av skadade/döda/försvunna, etc.

Märker ibland en slags oro hos myndigheter, där man upplever sig "vara efter" och liknande. Men efter samtal med andra, mer sansade, kan jag fråga mig om det inte är så att i myndigheternas roll ligger att komma ut med verifierad och sann information; något som inte görs nämnvärt "snabbare" bara för att man är "aktiv på sociala medier". Men som du säger går det förmodligen att effektivisera genom att istället bli bättre på att lyssna till aktiva medborgare.

Men kvarstår gör "problemet" med att "rätt" instanser måste godkänna mycket av informationen.

Kommentar av Erik Sellström den 18 Februari 2010 kl. 7.15

Jag skrev ett kort blogginlägg för snart tre år sen, om "spontana kriswebbar". Det var mer en observation/reflektion men jag tycker fortfarande det ligger mycket i det faktum att människor kan organisera sig snabbt och organiskt. Så en viktig del av krisförberedelser borde vara att sätta ihop en omvärldsanalys så man snabbt kan komma i kontakt med spontanorganiserade och dra nytta av dessa tillfälliga nätverk.

Här är länken till blogginlägget: http://eriksellstrom.se/home/?p=39

Kommentar av Lena Hammarbäck den 17 Februari 2010 kl. 21.57

Tack Petter för dina tips. Ska bli spännande att se vad ni kommer fram till i er undersökning. Håll oss gärna uppdaterade.

Imorgon är vi några webbredaktörer och informatörer från olika kommuner som ska träffas i Katrineholm. Vi kommer att diskutera hur vi tänker oss att använda kriswebb, sociala medier och organisationen däromkring i händelse av en kris. Jag räknar med att raportera en del av det vi kommer fram till i den här gruppen.
Ps. Jag tar gärna del av din c-uppsats.

Kommentar av Petter Hellmin den 16 Februari 2010 kl. 9.45

Kan även tipsa om Erikssons färskaste bok: Nätens kriskommunikation, utgiven av studentlitteratur. Måhända inte lika hands-on, men ger en bra bild över olika hot och möjligheter som uppstår i en allt mer mobil och uppkopplad värld.

På Motala kommun arbetear vi just nu med att se över möjligheterna att använda oss av sociala medier på olika sätt inom området kriskommunikation. Har precis startat, men eftersöker handfasta råd och erfarenheter från andra kommuner/myndigheter.

Har själv även skrivit en blygsam C-uppsats på ämnet nya medier och kriskommunikation ur ett medborgarperspektiv. Om ni är intresserade av människors uppfattning av SOS Alarm, VMA och möjligheter till varningar med ny mobil kommunikationsteknologi delar jag gärna med mig.

Ser fram emot fortsatt diskussion.

Kommentar av Lena Hammarbäck den 14 Februari 2010 kl. 9.39

Har läst "Att skapa och driva en kriswebborganisation"
- En handledning av Mats Eriksson som är lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro Universitet.

http://www2.msb.se/upload/Publikationsservice/KBM/Handb%C3%B6cker/9...